felsägning.

För några veckor sen pratade jag och några studiekamrater om Fem myror är fler än fyra elefanter. varav en berättade att hon hade sett Magnus Härenstam här i Umeå för ett tag sen.
Varav jag sen började prata om hur roliga Lasse och Brasse är och hon tittar oförstående på mig och undrar vem Lasse är och jag säger "Ja men Lasse och Brasse i fem myror..." och hon förstår mig fortfarande inte och jag kan inte se något fel i de jag har sagt. Efter ett bra tag går det upp för mig att han inte alls heter Lasse utan att det är ju Magnus och Brasse. Så kan det gå ibland.

Jag är duktig på att göra om ord, men blir ännu värre när jag umgås med min vän Billa. Då blir allt verkligen fel i det jag säger, men hon är likadan, så vi bara skrattat åt de roliga.
En muppig sak är att hon säger alltid diskpanna till stekpanna, och jag skrattat varje gång. Nu när hon var här och hälsade på och hon frågade om de var något mer som skulle bli diskat så svarade jag Diskpannan är kvar att diska.
Varav hon tittar på mig och jag inser vad jag sagt och vi bara garvar åt situationen.
Men det är tydligen inget fel i att säga fel, för hjärnan associerar ordet som det rätta ordet även om det inte är det.


Förresten, är det någon som vill spela Vem vill bli miljonär med mej?
Jag vill vara Magnus Bengtson! eeehh?