bättre sent än aldrig.

var och kollade så att alla min poäng kommit in som jag har läst på universitetet och de hade dom och jag märkte även en sak som jag inte ens visste om som gjorde mej jätteglad och jätterörd. Jag fick VG i betyg på min grupps framförande på estetisk kommunikation 1-10.
jag minns redovisningen som igår. eller hela projektet, från början till slut. har aldrig i mitt liv varit så rädd för att stå på scen. avskyr verkligen de och jag som från början inte ens skulle stå på scenen och vara den som framförde. De slutade med att de var jag och Jenny som fick alla blickar på oss när vi skulle läsa upp dikterna medans david, stefan och isabella fick spela instrument. jag kämpade hårt för att slippa stå på scenen och läsa dikterna för att jag fick panik av att bara tänka tanken men då jag totalt sög på att spela gitarr gav jag upp och valde att läsa dikterna istället ;D

inför redovisningen satt jag och skakade, jag kom knappt ihåg vad dom andra grupperna gjorde, för jag var så insluten i mig själv och min rädsla. Men så vart de våran tur att redovisa och det gick hur bra som helst. bättre än förväntat och när allt var slut kände jag mej lättad och även mitt självförtroende hade stigit! Att även flera i klassen som visste om min rädsla kom fram och berömde mej gjorde min dag. Sedan fick vi även höra att några i klassen hade gråtit under våran uppvisning för att de hade varit så bra. då känns det verkligen som man nått in till någon. Men jag hade aldrig klarat av att stå på scen om de inte hade varit för Jenny, david, isabella och stefan, dom verkligen pushade mej. Vissa dagar var jag bara förtvivlad och ville bara rymma iväg. men jag hade otroligt roligt under tiden men vi fick även uppleva jobbiga dagar. Dagar då folk var arga på varandra men som löste sej ganska fort.

Vi hade även en jätte bra talpedagog som jag och Jenny gick till för att träna upp rösterna och hur vi skulle läsa upp dikterna.

usch får bara tårar i ögonen att tänka tillbaka till den dagen. Gosh va jag saknar mina estare, ja hela klassen, dom var ju helt underbara hela högen..


Även klassen jag läser med nu (bara förskollärare) är en jätte bra klass, vi skrattar och har jätte kul. Vi leker och gör en massa roliga saker. varför måste kurserna vara så korta?! man hinner knappt lära känna några förren dom försvinner. det är rätt sorgligt. avsked hela tiden.

Men på onsdag är det klassfest! tjoho! blir min första klassfest sen jag började på lärarutbildningen(förutom n insparksfest) och jag längtar.